Fastan.

Efter att inte ha bloggat på en god stund blir det en ännu längre paus.
Jag ska nog inte fasta speciellt "traditionellt" men jag ska fasta på något sätt, så
Hej så länge!
//MinaKatarina

Och Blickarna Du Gav, Gav Du Dom Som Svar Eller Ej.

Premiären gick bra, premiärfesten var rolig. Andra föreställningen gick oväntat bra. Nu är det provveckor som gäller för min del. Tungt men det ska gå.

Och nu är jag lite säkrare på vart jag ska fara efter nian. Jag ska nog, som det ser ut i nuläget, sikta på gymnasiet. 

Rubriken är tagen ur den väldigt mysiga och svängiga låten; "Jag vill vara din Margareta".

Men nu sitter jag och hör på Abba. Trevligt. 

Här kommer två random, mest troligt förut sedda bilder.

//MinaKatarina

Terapi-städning.

Konstigt att när jag städar vid gården är det som terapi,
Jag blir avslappnad och nuärdetsnartpremiär-pirret dyker upp.
Att skura toaletter här hemma är mystiskt nog inte alls lika tillfredställande.
Nu ska jag fortsätta att sticka på ett par röda, roliga sockor.
Förövrigt blev rubriken från pressinfo om revyn vald på radio X3M till:
Svenskfinlands sexigaste rubrik.
"Lite brevid men ändå mitt i."
Purmorevyn, sexigaste i svenskfinland.
Va e nu bäter än he?
Ha en bra kväll!
He Still Loves You Anyway
//Pernilla

Kär I Kärleken.

Jag har funderat lite på det här med att vara "kär" i kärleken, det kan man vara på olika sätt, men jag tror ni vet ungefär vad jag menar. Det borde ju inte vara något dåligt att vara "kär" i kärleken eftersom kärleken i sig självt är en så bra sak. "Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt övervinner den", ungefär så, minns kanske inte den exakta texten. Men varför är det ändå inte en "bra sak" att vara "kär" i kärleken? Hm, kanske får att då hamnar personen, personligheten och de riktiga känslorna i skymundan. Istället är tanken på att ha en söt pojkvän att mysa med större. Det romantiska, det där "precis som på film" blir viktigare. Jag tycker inte att romantik en dålig sak! Men förstod nån vad jag menar?
Om man tänker är det inte konstigt att människor verkar ha en enorm längtan efter kärlek, närhet och acceptans. För det första är det nog inbyggt i människan från första början, men att det nu har blivit en så stor sak. Många filmer, nästan de flesta handlar om kärlek. Musik, många gånger handlar det bara om att, Wow! You are so wonderful bla bla I love you! bla bla I would cast a granade for you bla bla blöhrg!
Åtminstone om man tänker på musik som spelas på radio o.s.v. Och så tror jag att det är en vanlig grej att just i min ålder, den hemska tonåren, vara "kär" i kärleken. Sedans frissamt tukide!
Detta inlägg blev ju minsann flummigt! Ursäkta!
//MinaKatarina